En Divas dagbok

Voff!!

Jag har varit i sverige sedan augusti-09. Min väg till den jag är idag har varit lång, men nu är jag en helt "vanlig" familjehund som inte har några problem med något alls. Jag älskar min familj och jag blir älskad tillbaka. Tänk att jag vuxit upp i ett hundhägn i Rumänien! Jag är en glad hund och jag litar på min flock. Nu är det dags att jag avslutar min blogg. Det känns som om jag berättat om allt som går att berätta. Mitt liv lufsar på och det finns inte mycket att berätta som jag inte berättat om redan. Så jag tackar för mig och avslutar. Kanske så skapar matte en ny blogg och skriver om oss alla. Jag säger inte nej till att vara ensam i centrum för uppmärksamheten, men det känns lite orättvist att bara jag ska få ordet.

Så jag skickar nospussar till alla och viftar med hela rumpan! Tack till dig som brukar besöka min blogg. Voff!!

/Diva

  Vem har finast tecknade fossingar då?   

Matte vill inte släppa mig lös eftersom jag glömmer bort att vara lydig när jag ser nåt som går att jaga eller känner lukten av haren... 

Min bästis Hailey är 10 månader ung och busar jämt med mig. Jag är själv väldigt busig så det är bara roligt!Fast matte säger åt mig när jag sliter päls från henne... hm.. Matte vill inte ha en korthårig collie säger hon, utan hon vill att Hailey får ha sin päls ifred... Jäkla tråkmåns.

Jag är ju bara så söt. Eller hur?   

Matte tappade balansen och ramlade bakåt ner i en snödriva.. Vi tyckte att hon kunde ligga där...  hi hi..

  Det här är Ina. Hon är världens snabbaste hund. Och elakaste. Jag tycker inte alls om henne, men man väljer inte sina flockmedlemmar så det är bara att försöka stå ut.  

Hailey, collieflicka. Jag har uppfostrat henne bra tycker jag. Hon är lika busig som mig.   

Penny fjant. En gammal piplisa som det är mer fart i än man kan tro!Hon tycker snö är kallt och vatten är för blött, och vinden blåser för mycket, och gräset är för grönt... Ja Penny har alltid en anledning att gnälla.   

  Så här smyger jag när jag ska göra en bus-attack! Ibland kryper jag utefter marken eller gömmer mig bakom nåt, som en katt!

Bus!!    

Här hemma är allt som vanligt. Jag äter, sover och är ute och busar. Det är massor av snö ute och jag älskar att hoppa runt i allt det där vita. Matte tycker att det är bra att jag gör det för då gör jag av med överskottsenergi. Hon påstår att jag är alldeles för busig ibland. Men det är jag inte alls det! Det är matte som är en tråkmåns.

Matte har varit hundvakt över jul och nyår, så vi har varit en extra medlem i flocken på sistone. Det är roligt att busa med honom, men matte säger att hon tycker att det ska bli skönt när lugnet kommer åter i flocken. Han är en snäll hund, men säger inte nej till bus. Och det gör inte jag heller!! Men matte tycker att det blir alldeles för stojigt ibland med tre stora busiga hundar. Men på natten sover vi i alla fall snällt. Men inte ens då är hon nöjd. Ja hon påstår att det blir trångt i sängen när vi alla ska sova hos henne. Fyra hundar och en människa i en enkelsäng är alldeles för trångt. Men vi vill ju bara värma henne och se till så hon inte ramlar ur sängen eller nåt.

Hej så länge! /Svansvift från Diva

Jag har haft en trevlig jul med flocken. Matte lät oss hundar smaka av god mat. Köttbullarna och skinkan var bäst! Idag har det varit ganska okej att vara ute, helt lagom kallt och jag har busat runt i snön.

Hoppas alla andra har haft en trevlig jul, precis som jag har.

Hundiga hälsningar från Diva med flock.         

Matte har inte orkat att hjälpa mig att skriva nåt här i bloggen, så det har varit tyst ett tag. Men jag lever och frodas. Snart är det tydligen jul och jag hoppas att Tomten ger mig lite julklappar. Klart han gör, jag är ju alltid snäll!   

Här kommer i alla fall lite bilder på mig.   

    Jag är ganska busig.   

    Det kommer massor av isglass från ovan. Hela marken är täckt av det och jag kan inte låta bli att ta tuggor lite här och där.   

  När man är hund måste man tydligen stå ut med såna där små människor. Min minimatte är snäll mot mig.

  Man måste tydligen lyssna på alla människor, oavsett storlek.   

  Pinnar är goda...

  Snyggaste byrackan i Sverige!!

Nu har matte gått för långt. Hon tycker att jag behöver motioneras. Så idag så var jag glad i hågen att få gå ut och hade Ina som sällskap. Döm av min förvåning när vi går ner i källaren och hämtar mattes tvåhjuliga trampsak som hon kallar cykeln. Hon låter oss få rasta oss lite, men jag ville inte. Jag gör inte saker på befallning. Ja jag hann inte fundera mer på det för matte kastade sig på cykeln och for iväg. Jag hade ju inget val än att springa med. Ina, ja hon rörde sig med lätthet och flåsade inte ens. Jag tyckte först att det var ganska kul, tänkte att vi kanske ska till skogen. Men vi fortsatte och fick springa med till dagis. Guuuuud så tråkigt att bara springa sådär. Och inte har man nåt val heller än att försöka hänga med när matte håller i kopplet. Orättvist.   

På vägen hem igen så slog jag på bromsen. Jag försökte mig på en fuling och sprang upp i gräset. Matte trodde jag var nödig och tvärstannade med lillmatte bak på cykeln. Jag låtsades nosa och sen gled jag med nosen i gräset, föll över på rygg och spelade död. Ha!! Där lurade jag dig allt matte... he he... Efter alla mina försök att slippa springa så började matte bli irriterad på mig. Men hon försökte hålla min hastighet. Hon påstår att orkar jag springa och spåra i en timme så orkar jag springa den korsta biten fram och tillbaka till dagis. Men dagis är tråkigt, spåra harar är kul.    

Men sen så bytte jag sida så jag slapp springa bredvid Ina. Då var det lite roligare. Särskilt när vi började närma oss hemma och jag fick syn på något som kanske var en hare. Tyvärr så har jag hört matte prata om att jag ska ut och springa mera imorgon. Men då slipper jag springa med Ina. Det kanske blir roligare att springa utan att ha hennne springndes bredvid och som tittar på mig med "onda ögat". Hon är en mobbare och tar alla tillfällen i akt att jävlas. Ja, ska jag springa så gör jag det helst utan henne. Hon är smäcker, musklad och har en kondition som få... klart jag är i skuggan av henne - halvfet, omusklad och med dålig kondition. Men jag är bäst i alla fall....   

Voff! Jag tänkte bara tala om att allt är bra. Jag har ganska mycket att göra och har inte tid att skriva så mycket i bloggen. Jag ägnar dagarna åt att hålla ordning på matte, spana efter harar, sova, äta och busa med Hailey. Emellanåt lyckas jag norpa åt mig lite kattskit. Men matte har tyvärr satt hårdare regler och har börjat dela av här hemma för att hon ska ha koll på oss. Hon menar att vi alla är skyldiga till hyss mer eller mindre. Särskilt när vi lämnas ensamma. Men vadå, liksom. Vi måste ju roa oss under tiden så vi slipper längta ihjäl oss efter matte ju!   

Det ultimata hände här om dagen. Då hittade jag en HEL HÖG med har-skit. De låg där som godiset i en godisskål och väntade på mig. Tyvärr var jag kopplad så matte drog bort mig, men de andra hade mer tur att få tag på delikattesserna... Men vem får mat-ro när matte står och skriker? Nä, sånt där kan man inte ägna sig åt när matte ser. Bättre att försöka göra det diskret när hon vänder bort blicken.

Här tassar livet vidare som vanligt. Jag mår bra och är glad som vanligt. Jag har börjat lyssna på matte nu när hon säger åt mig när jag spanar efter harar och vill jaga. Jag avbryter jakten och vänder mig om och tittar på henne med den ledsnaste blicken. Hon är behård. Men rättvis.

Idag tänkte matte att jag skulle få följa med när hon skulle iväg med lillmatte i ett ärende. Glad i hågen var jag att få följa med helt ensam utan de andra fyrbenta, men döm av min förvåning när hon tar fram den där tvåhjuliga saken. Hon placerade lillmatte i en slags stol på den där saken och sen menade alltså matte att JAG skulle springa bredvid. Är inte livet orättvist? Jaja, men jag fick ju följa med matte i alla fall så jag travade på. Matte tycker att jag är understimulerad och behöver mer motion, samt bygga upp lite muskler under allt fett. Men själv då, hon kanske skulle försöka göra nåt åt sin egen midja? Jo hon börjar bli ganska vältränad, för hon säger att hon cyklar två mil varje dag, plus promenerar med oss hundar och sånt. Men hon är halt och har bara två ben, så det är lite svårt för henne att gå på bara ett. Ja vi hundar har ju åtminstone tre ben till om vi skulle bli halt i en tass.

Nu är det sovatajm här. Matte har varit ute på sista "natt-kisset". Jag ska lägga mig i mattes säng. Vi får väl se om hon får plats. Om hon inte får plats kan hon lägga sig nedanför sängen bredvid Hailey.   Godnatt!